Fotspår

En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick på stranden tillsammans med Gud.
Framför mig såg jag scener ur mitt liv. Det var som på bio. För varje scen såg jag att
det blev två par fotspår i sanden, ett som hörde till mig och ett som tillhörde Gud.

När den sista sekvensen av mitt liv visades, så vände jag mig om och tittade på spåren i sanden.
Jag såg då att under resans gång, så fanns det vid flera tillfällen bara ett fotspår. Jag såg att detta
hade hänt, när jag hade haft mina sorgligaste stunder och livet varit tufft.

Detta bekymrade mig verkligen och till slut var jag tvungen att fråga Gud om detta.
"En gång sa du att om jag valde att följa dig, så skulle du alltid finnas intill mig, men
jag har sett att under mina svåraste stunder i livet, så finns det bara ett fotspår.
Jag förstår inte att du lämnade mig när jag behövde dig som mest."

"Mitt älskade barn. Jag har alltid älskat dig och har aldrig övergivit dig. Under dina prövningar,
när du led, det som du nu ser som bara ett fotspår, det var när jag bar dig."

Du är aldrig ensam.

/Margaret Fishback-Powers

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0