Zenmunkarna
2 Zenmunkar är på pilgrimsfärd. Efter att ha vandrat genom ödemarken i flera dagar, kommer de fram till en flod.
Här får de syn på en vacker kvinna vid vattenbrynet. "Ursäkta mig", säger kvinnan till munkarna. "Jag kan inte simma. Skulle någon av er vilja ha vänligheten att hjälpa mig över?" "Det är klart att jag vill", säger den förste munken och lyfter, utan att tveka, upp kvinnan, bär henne över till andra sidan och sätter ner henne.
De båda munkarna vandrar vidare under tystnad och kommer vid solnedgången fram till ett rastställe. När de sitter där och äter sin kvällsmat, säger den andre munken till den förste: "Du vet att vår ordens reglerförbjuder oss att ha någon kontakt med kvinnor. Det var fel av dig att prata med henne, för att inte tala om att lyfta upp henne och bära henne."
"Jasså hon", sa den förste munken. Jag satte ner henne vid floden. Du har burit på henne hela dagen!"
Jag förstår inte? Förklara gärna.
Den förste munken såg kvinnan som en människa i nöd och därför hjälpte han henne över floden. Den andre munken gick och tänkte på kvinnan hela dagen.
